Mimmi Westander

När jag läste det här så fastnade jag för hur betydelselöst allting verkar för huvudpersonen. Att han sitter instängd i en fängelsecell (vilket får dom flesta människor att känna ångest) så är det mer "okej då sitter jag här då". Han känner sig till och med hemma i sin cell. Att han hade vägglöss krypandes i ansiktet hela natten verkar inte heller vara ett problem. Han blir inte heller speciellt exhalterad när hans flickvän kommer på besök. Mycket märkligt tycker jag.