Lite trött

La mig för att läsa klart boken, hinna blogga och börja på fysiken innan klockan skulle bli alltför mycket. Men tack vare en katt som kom och spann i mitt öra så somnade jag mitt uppe i Mersaults rättegång. Så jag har fortfarande ett par sidor kvar!

Vad är Mersault för en typ egentligen?
Han är en likgiltig människa utan tydliga mål i livet. Kort sagt. Att han skjuter en arab känns mest som en slump, fel beslut helt enkelt som görs lite för snabbt. Detta förändrar hela hans liv, han hamnar i fängelse och (där jag är nu) döms till döden. Mycket märkligt att han inte har några invändningar alls mot detta? Domarna tycker att han är en känslokall människa som inte visar någon ånger över det han har gjort och att han hade varit ute och roat sig dagen efter sin mammas död.

Finns det något i hans karaktär som du kan känna igen?
Nej inte hos mig själv, tycker inte att jag är speciellt känslokall faktiskt! Enda gången jag kan känna sådan likgiltighet är väl inför en läxa jag anser helt onödig som inte kommer gynna mig nånting i framtiden... Men vad gör man inte för att få bra betyg!

 Skulle det gå att hitta "Mersault" idag bland folk du känner?
Nja det tror jag inte, skulle inte vilja ha en sådan människa i min närhet!!

Sidan 89

När jag läste det här så fastnade jag för hur betydelselöst allting verkar för huvudpersonen. Att han sitter instängd i en fängelsecell (vilket får dom flesta människor att känna ångest) så är det mer "okej då sitter jag här då". Han känner sig till och med hemma i sin cell. Att han hade vägglöss krypandes i ansiktet hela natten verkar inte heller vara ett problem. Han blir inte heller speciellt exhalterad när hans flickvän kommer på besök. Mycket märkligt tycker jag.

Nu blir det annat

Nu kommer jag skriva om en bok som vi läser på svenskan (alltså förvandlas nu min blogg till en svenskauppgift), omväxling förnöjer. Boken heter Främlingen och är skriven av Albert Camus, en fransk författare som trillade av pinn för sisådär 50 år sedan.

Efter en läs-session har jag kommit 59 sidor och jag måste säga att det inte är en "shit vilken bra bok"-bok, men den är intressant och det finns några märkliga karaktärer som gör konstiga saker. Huvudpersonen Mersault är en (i min mening) helt kärlekslös människa, han bryr sig inte nämnvärt när hans mamma dör och han har inga problem med att säga till sin flickvän att han inte älskar henne. Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att det inte låter som en toppenkille men alla får ha sina åsikter. Hans attityd är väldigt mycket "jag bryr mig inte", med andra ord likgiltig inför livet på ett tråkigt sätt. Han träffar sedan en man vid namn Raymond som är en mycket otäck människa, misshandlar sin flickvän bland annat. En annan karaktär som jag inte riktigt gillar är gubben Salomano. Salomano har en hund som han är väldigt elak mot och sådant tycker jag inte om. Lite konstig är jag nog för jag tycker mer illa om en som misshandlar sin hund än en som misshandlar sin flickvän (alltså i böckernas värld), dock blir den gamla gubben ledsen när hunden senare försvinner. Lika bra säger jag!

Jag har inte haft så himla mycket tid över att läsa boken då jag har haft otroligt roliga saker som kemipluggande att ägna mig åt, men jag ska sätta igång och läsa klart boken. När jag väl läser så går det snabbt!

RSS 2.0